Frankelius

Omvärldsbevakning och handlingskraft

Fallet Nokia

En av Philips Electronics anläggningar var en komponentfabrik i Albuquerque, New Mexico. Fabriken producerade viktiga komponenter i form av radiofrekvenschips till mobiltelefoner. Både Nokia och Ericsson var beroende av komponenter från denna fabrik.

Plötsligt en dag i mars år 2000 drabbades fabriken av en brand. Denna omvärldshändelse behandlades på olika sätt av Ericsson och Nokia, vilket gjorde att den fick helt olika konsekvenser för de två bolagen.

Bara några timmar efter att branden hade brutit ut mobiliserade Nokias chef för komponentleveranser, Perti Korhonen, en insatsstyrka på 30 personer från Europa, Asien och USA för att finna ett sätt att hantera händelsen. Även VD Jorma Ollila engagerades i teamet.

Resultatet blev att gruppen designade om datachipsen, ökade tempot i existerande produktionsanläggningar och inte minst agerade snabbt och kraftfullt för att säkra leveranserna av de viktiga komponenterna. Insatsstyrkan reste till Philips huvudkontor i Amsterdam, slog näven i bordet och ställde krav på kompensation i form av kapacitet i andra Philipsfabriker.

Nokias kraftfulla handlande ledde till att de fick igenom kraven. Den ansedda tidskriften Wall Street Journal konstaterade att Nokia genom sitt handlande snabbt kunde återfå full produktion av mobiltelefoner trots branden i den strategiska komponentfabriken. Nokia kombinerade lysande omvärldsbevakning med snabb analys och snabb påföljande handlingskraft.

För Ericsson tog det däremot flera veckor innan företaget ens förstod att det hade inträffat en kritisk händelse. Branden uppfattades inte som någon större katastrof, menade Ericssons informationschef Pia Gideon i en kommentar till Wall Street Journal. Ericssons chef för mobiltelefonerna, Jan Wäreby, meddelade till tidningen att han inte fick kännedom om brandens omfattning förrän i april, d.v.s. en hel månad efter att den inträffat. Han sa att det var svårt att få veta vad som pågick.

När så Ericsson till slut började inse betydelsen av branden kontaktade de Philips för att få hjälp med en lösning. Philips hade då fullt upp med de åtaganden som de lovat Nokia och de brydde sig inte om Ericsson i detta läge. Marknadschefen för Ericssons biltelefoner, Jan Ahrenbring, berättade för tidningen att de inte hade någon "plan B".

Lärdomen

Fallet visade att omvärldsbevakning, analys och kraftfulla handlingar är nyckelfaktorer för att bemöta och hantera snabbt uppdykande förändringar i omvärlden. Observera att varken omvärldsbevakning eller omvärldsanalys är självändamål, d.v.s. det leder inte i sig till framgångsrikare affärer. Snarare måste det kombineras med handlingskraft och kreativa idéer om var och på vilket sätt handlingskraften bör sättas in.

Nokia visade på ett skolexempel i handlingskraft. Deras kreativa idé bestod i att snabbt säkerställa leveranserna av nyckelkomponenter genom att den egna koncernchefen personligen gjorde ett besök hos ledande befattningshavare på Philips huvudkontor. Nokia kunde i detta läge utöva stor påtryckning eftersom det hade varit svårt för de ledande befattningshavarna inom Philips att inte ställa upp för självaste Nokias koncernchef när de stod inför varandra ansikte mot ansikte.

Fallet visade också vilken dignitet omvärldshanteringen hade i Nokia jämfört med Ericsson. Inom Nokia engagerade sig självaste koncernchefen i händelserna medan informationen inte ens nådde fram till cheferna inom Ericsson.

Text: Per Frankelius

Faktakälla: Latour, A. (2001). A blaze in Albuquerque sets off major crisi for cell-phone giants. Wall Street Journal, 29 januari, sektion A, s. 1. Artikeln refererades också genom Båge, J. (2001). Nokia hanterade branden med bravur. Dagens Industri, 2 februari.

Åter till praktikfallens huvudsida.